Nu börjar det närma sig måndag och vändningsförsök.. Vilket också betyder att jag börjar bli väldigt nervös.. Tänk om nått går fel? Tänk om det händer nått? Tänk om det inte lyckas? "Ja, då blir det kejsarsnitt" tänker ni säkert då. Och ja, det blir det ju. Men då kommer fler frågor och orosmoment; tänk om nått händer? Tänk om nått går fel? Hur ska jag klara av skolan? Hur ska Simon orka? Hur ska jag orka? Det är inte "bara" här inte... Samtidigt har jag lite delade känslor kring vändningsförsöket. På ett sätt vill jag att det ska lyckas, medans jag på ett annat sätt "hoppas" att det inte lyckas. Lyckas vi vända henne får jag föda den naturliga vägen, vilket hela tiden varit min plan och det vi planerat efter. Fördelen med kejsarsnitt är ju dock att vi får ett datum och får veta precis hur länge till vi måste vänta på vår älskling. Samtidigt är det ju en operation, vilket såklart inte är riskfritt (det är iofs inte en förlossning heller, men ni fattar) och jag som är operationsrädd hade väl helst velat slippa..