Jag ber om ursäkt för detta inlägget, men jag måste verkligen få gnälla av mig lite..

 

Den människa som sa att det är underbart att vara gravid, hon ljög som tusan! Var ligger det underbara i att inte kunna sova, ha ont i ryggen, tuttar som läcker och kramp i vaderna? Den senaste veckan har jag vaknat minst tre gånger varje natt av världens kramp i ena vaden. Det gör så ont att jag flera gånger börjat gråta av smärta. Inatt hade jag en så stor kramp att det fortfarande gjorde ont i vaden när jag åkte till jobbet klockan 15?! 

 

Att ligga på mage går inte längre, att ligga på rygg går inte heller någon längre stund för då måste man gå upp och kissa. Att ligga på sidan får mina armar att somna... Ska jag behöva sitta upp och sova alltså? Nej, just det, att sitta upp går inte heller att göra en längre stund.. Varför? För då får man ont i ryggen pga dom hemska foglossningarna.. Okej, man ska alltså inte sova alls när man är gravid.. Great! 

Saken blir ju inte direkt bättre av att man jämt är dödstrött, får jag inte sova middag någon gång under dagen blir jag sur och grinig för att jag är så trött. 

 

Alla hormoner gör att jag börjar gråta för minsta lilla. Härom veckan började jag gråta för att mjölken var slut, trots att vi bara hade 100m till närmsta affär. Det är som att alla känslor blir till tårar. Jag gråter när jag är glad, jag gråter när jag blir arg och jag gråter när jag blir.. Ja, jag gråter jämt! Okej, jag var känslig som person redan innan.. Men inte på långa vägar såhär känslig. 

 

Att ta på sig skorna är rena rama träningspasset. Har flertalet gånger fått be Simon knyta mina skor för att jag inte kan göra det själv, bl.a. för att magen är i vägen. 

Tuttarna läcker, måste lägga någonting innanför bh:n för att inte behöva tvätta dom varannan dag....

 

Missförstå mig rätt, det finns mysiga stunder också. Tex när det sparkas runt och slås kullerbyttor där inne.. Men nu är jag riktigt less på att vara gravid. Vill bara att vår dotter ska komma ut nu så man får lite "belöning för mödan". Om inte annat tycker jag synd om Simon som måste stå ut med allt gnäll och tårar.